Alla som någon gång har spelat ett derby vet hur helt underbart det kan vara. Däremot kan jag lova, det finns inte många i innebandy-Sverige som älskar det lika mycket som jag gör.
Alla som någon gång har spelat ett derby vet hur helt underbart det kan vara. Däremot kan jag lova att inte många i innebandy-Sverige älskar det lika mycket som jag gör. Känslorna, stämningen, jag älskar när man nästan kan ta på det.
Alla ni som känner mig vet att jag har en ovillkorlig kärlek till Malmö Redhawks. Det är också där mina känslor för idrott i allmänhet och derby i synnerhet har växt fram. Där har jag varit på läktaren och skrikit mig hes många gånger, många tårar har fallit, mest på grund av misslyckande. Allt det har varit värt det, för när man står där efter en derbyvinst mår man så jäkla bra. Jag kan helt ärligt säg att under en derbymatch har jag väldigt svårt att se om spelet är bra eller dåligt, har svårt att fokusera på den biten. Jag har mer fokus på läktaren, hur bra tryck där är och inte minst försöker jag hålla mig någorlunda lugn. Det är så otroligt mycket känslor inblandade. Ofta funderar ja på vilken dröm det hade varit att få vara på planen, vilken ära det är för spelarna att få vara med om det, få spela inför 12000 personer.
Lika mycket känslor jag har på läktaren i ett Skånederby i hockey, lika mycket känslor har jag när jag själv ska spela ett derby i innebandy. Den stora skillnaden är att jag personligen kan göra skillnaden på planen, jag har då möjlighet att styra mina känslor på ett annat sätt. Känslorna omvandlas till viljan av att vinna. Jag är den sortens person som inte bryr mig ett dugg om hur spelet ser ut i ett derby, i mina ögon finns det bara en sak som räknas, det är att VINNA.
För mig som har spelat i Munka sedan 2002 (bortsett från 2 år) så är det givetvis Åstorp som är den stora antagonisten. För var det FBC Engelholm men sedan dem rasade i tabellerna så är det Åstorp och Munka som byggt upp den största rivaliteten. Det började egentligen redan när Munka började avancera i serierna och framförallt när vi tog steget upp till division 1 säsongen 07/08. Denna rivaliteten började på allvar ta fart igen för två år sedan när båda lagen tillhörde toppen av division 1 och även möttes i kvalet, i tre jämna matcher. Det var ett enormt intresse för dessa matcherna med fullsatta läktare långt innan matchstart men en fantastisk inramning. Jag har spelat i en kokande Kungsgårdhall mot FBC Engelholm, i en Munkahall som var så full att hälften på läktaren fick stå upp mot Åstorp. Dessa derbyna är för mig personligen ett motsvarande Skånederby i hockey. Ja ni förstår hur viktiga dessa matcherna är!
Jag har inget emot Åstorp som förening, eller spelarna i laget men under matcherna gillar jag inte någon som inte håller på Munka. Jag går in i en bubbla och gör allt för att jag och mina lagkamrater ska vinna matchen. Imorgon slåss vi om en serieseger och ett övertag i kvalet, det är en stor chans att vi åter ses i ett helt avgörande kval mot Allsvenskan senare i april.
Imorgon hoppas jag på välfyllda läktare. Kom och stötta oss, se till att ge matchen en fantastisk inramning. Hjälp oss till att fixa så bra förutsättningar som möjligt inför kvalet.
Ses i Munkahallen 16.00 imorgon / #13
