I lördags tog vi emot Lindome IBK i hopp om att göra en bättre insats än i matchen innan mot IBK Göteborg. I den matchen vaknade vi till i tredje, släppte på bromsen och gjorde en bra sistaperiod. Det räckte inte till poäng då vi hade för lång uppförsbacke men vi ville ta med oss känslan från den perioden in till lördags match.
Vi börjar matchen mot Lindome på ett bra sätt och så länge vi ser till att hålla vårt försvar skapar inte gästerna speciellt mycket. Detta i kombination med att vi har tålamod med boll gör att vi är bra med i matchen och skapar en del farligheter, om än inga hundraprocentiga målchanser.
Trots en relativt bra inledning från vår sida tar bortalaget ledningen efter 11.45 vilket det också står efter en spelad period.
Vi väljer att tighta till försvaret än mer i andra perioden för att på så sätt få ännu bättre koll på motståndets offensivt skickliga spelare. Detta lyckas vi bra med inledningsvis samt att vi även skapar målchanser som kunnat, eller bör, ha resulterat i mål.
Tyvärr slarvar vi på mittplan med bollen vilket resulterat i ett nytt baklängesmål istället för ett framåt som vi hade på gång. Klockan står så på 11.11 och efter 15.03 står det 0-3. Mellan målen är det dock faktiskt så att vi skapar en hel del och bör absolut ha kunnat gnetat oss närmre istället. Med cirka 30 sekunder kvar av perioden lyckas Lindome utöka ledningen ytterligare. Psykologiskt tungt mål att släppa in så sent i perioden.
Inför tredje har vi inte mycket till val mer än att försöka släppa på bromsarna och bara gasa.
Tyvärr får vi ett riktigt skitmål mot oss redan efter 30 sekunder där målet borde dömts bort pga hands. Detta syns tydligt på filmerna från matchen. Om målet sent i andra perioden var tungt, hur beskriver man då detta? Typiskt ett lag i motgång och uppförsbacke.
Efter 3.18 av slutperioden gör Lindome ett mål till efter kontring.
I detta läget när man får en känsla av att världen rasar samman framför fötterna och man bara vill kapitulera gäller det att istället göra tvärtom. Visa pannben och jävlar anamma. Från denna stunden gör vi precis det vi borde gjort från början, eller inte borde gjort; tänka. Nu släpper vi på alla spärrar, bromsar och livremmar. Vi gnetar på som om det stod 0-0 och visar bra moral och vilja.
När klockan står på 6.10 spräcker Nellie Jemth vår målnolla assisterad av Linda Nilsson.
Vi ger ett sista ryck och försök för att få med oss någonting från matchen, en bra avslutning om inget annat.
Klockan hinner tyvärr ticka upp till 18.18 innan vi får ytterligare utdelning. Denna gången är det Nathalie Britzén Bengtsson, på pass från Linda, som trycker dit bollen i nät.
18 sekunder senare är ställningen plötsligt 3-6 och nu tar vi time out. Det är inte mycket tid kvar men gästerna är i gungning.
Vi tar ut målvakten och gör ett försök med 6 utespelare på banan och vi skapar ett gyllene läge direkt men tyvärr tar vi oss inte närmre än 3-6.
Vi ska ta med oss ytterligare en tredje period och bygga vidare på den. I denna matchen gör vi två bra perioder där mellanakten är den som sätter käppar i hjulet för oss.
Denna matchen lämnar man med ett stort ”tänk om” i huvudet. Tänk om vi startat matchen utan bromsarna och spärrarna i? Tagit av oss livremmarna och bara kört från start? Inte tänkt utan bara gjort och litat på varandra?
I tredje perioden visar vi verkligen att vi är ett lag att räkna med när alla bitar faller på plats. Men varför sätter vi oss i en sits där det krävs ett sista dödsryck för att få med oss något? Startar vi resterande matcher med samma glöd och desperation som vi avslutade framförallt denna matchen med kommer vi plocka fler poäng än konkurrenterna runtomkring oss i tabellen, det är jag säker på för så pass bra är vi!
Nästa match ska alla bitar sitta på plats redan från första sekund och då är vi svåra att slå!
